Vad glad jag blir när ni hör av er och berättar att ni har böcker:-) Tack så mycket. Det där med böcker är inte så lätt och alla vill man faktiskt inte köpa. Nu har jag psykiatrin tack vare Ingela...TACK! Sen behöver jag medecinsk grundkurs men det är ett litet tag kvar, den kanske du har Linda?

Jag har fått praktik nu inom psykiatrin v 19-21 och det längtar jag verkligen till, jag kom dit jag verkligen ville också.

Alex har varit hemma hela veckan för han har ont i halsen:-( Vi var till läkaren igår och han lämnade ett halsprov men det visade ingenting. Men han är svullen och prickig i halsen men det är bara att vänta ut. Oscar kom igår och senare på kvällen så spydde han igen...åååhhh börjar bli lite mycket nu, stackarn. Det är lite jobbigt också för jag blir så nojig, jag går ju och "är magsjuk" en hel vecka efteråt innan man vågar lita på att man klarat sig.

Håkan kom hem i från norge redan i onsdags, det är mycket strul där nu, han åkte hem i tron om att det inte skulle bli nåt mer sen nån timme senare så ringer arbetsgivaren och säger att det finns jobb from måndag, väldiga känslokast innebär detta och det är riktigt prövande....Nån som har ett jobb till Håkan???

Jag ska antagligen börja vicka som p assistent igen, måste vidga mig för kommunen kan rent ut sagt dra åt h-vete.

Nu ska jag läsa om vård i livets slutskede samt psykiatri...upplyftande? Jo vars....;-)

Kram till er alla!

I helgen så vart Oscar sjuk igen, kraken har varit mycket sjuk nu. Först förkyld sen öroninflammation och nu magsjukan. Vi andra klarade oss faktiskt, kan bero på min fobi. Vart han än varit så har jag smygit efter med handsprit och klorin:-) Hela huset luktade badhus.

Jag lämnade in psykologin i fredags och det kändes verkligen befriande. Nu kör jag igång med psykiatrin direkt, har inte hittat någon bok än men ska kolla biblioteket idag, de brukar vara utlånade så jag får hoppas på det bästa.

Alex är hemma idag för han har ont i halsen, men är pigg för övrigt. Vi ska åka till stan sen och ta en fika med Linda som jag inte träffat på...jaa....herregud, flera år faktiskt, jösses!

Håkan åkte till Norge igår igen och kom ungefär halvvägs när den nyköpta bilen gick sönder, han var inte lycklig kan jag säga. Börjar bli lite orolig för honom, han har gått på alldeles för många smällar nu utan att hinna hämta sig, det kan inte vara bra.

Vi firade min far igår som fyllde 60 år. GRATTIS PAPPA!  Han fick en digital fotoram där jag hade satt in ett minneskort med bilder på barnen. Han blev glad. Himmel vad folk det var där. Tror det var 40-50 pers samtidigt hos dom och så stort har dom inte.

Ja ja, nu ska jag hjälpa Alex med en bana i Nicke Nyfiken...

Ha en underbar dag i snödrivorna.

Ska jag vara helt ärlig så har jag faktiskt undvikit att blogga pga av att det hänt så mycket skit i mitt/vårat liv ett tag och helt ärligt....hur kul är det att återuppleva allt igen genom att skriva ner det??

Kortfattat så har Håkan krockat, jag fick inte jobbet jag sökte, ungarna har varit förkylda heeeela tiden, varit utan bil, fler räkningar på räkningshögen, mindre jobbtillfällen.......

En man med änglavakt.....

Meeeeeen, nu börjar det bli ljusare ute och jag tycker nog inte att allt behöver köras i botten längre, kommer ni ihåg den där teckningen??? "Foten i kläm?? -JAJEMENSAN!" Den gick väl ut på att tänka positivt och det har jag börjat göra igen. Håkan klarade sig hyfsat från krocken, han har efter 3 veckor fortfarande ont i ryggen men han är ju med oss iaf och ungarna är ju snoriga men de bygger ju upp immunförsvaret, bil har vi igen och jobb.....nä det är oförändrat men det har säkert också nåt positivt med sig i slutändan. Jag har tagit tag i pluggandet och är snart färdig med psykologin, bara genom att verkligen tagit tag i det ger mig styrka och jag känner mig rätt så duktig faktiskt.

Jag har klippt mig också, brukar vara håret som råkar ut för nåt när jag känner mig lite vilsen, jag har klippt mig 3 ggr på 10 dagar:-) Min frisör har precis fått barn så henne har jag inte velat störa men det fick bli så ändå till slut. Det började med att jag kände att nu måste nåt annorlunda ske, så jag klippte mig själv, det brukar inte gå bra och det gjorde det inte nu heller. Jag stod i spegeln och tänkte "att jag aaaldrig lär mig". Jag fick ringa min kära Therese för att be henne hjälpa mig i detta akutläge men hon var inte hemma:-( Jag fick gå till en ny frisör och det var ju pinsamt, de tittade på mig som om jag kom från en annan planet och sa: -"ja, oj då" Jaha, kunde hon hjälpa mig tro? Nä, det blev inge bra, hon gjorde ett tappert försök dock men hon fattade nog inte vad jag sa, jag gick därifrån efter klippningen och kände mig missnöjd. Jag återkom efter några dagar och förklarade grundligt hur jag ville ha det, och hon försökte igen. Men näe, hon fattade helt enkelt inte, jag var så arg när jag var klar att jag slapp betala:-) Jag gick hem och ringde min frisör....underbara Madde, jag sa, "-Hej, det är jag, jag har gjort nåt....." Hon hade väntat på att jag skulle ringa och sa att jag var välkommen hem till henne dagen efter, och jaa, hon hajjade som vanligt!
                                                   
Så blev det första gången....                                 Och så ser jag ut nu....

På måndag fyller min pappa 60 så jag ska försöka fixa i ordning hans present, jag kan ju inte skriva vad det är ifall han skulle ramla in här....

Kramar er alla för det är mysigt!