Igår kväll runt 18 börade Alex få krupp. Han fick medicin då och ville lägga sig runt halv 20. Jag förberedde han på att ett ev anfall kunde komma i natt och han höll med. Jag öppnade fönstret på vid gavel och bäddade ner han ordentligt. Runt 22-22:30 så hörde vi han hosta ordentligt och kippa efter luft. Håkan hämtade ner han invirad i täcket och gick ut på altan, jag hämtade telefonen för jag hörde att det inte lät som det brukar och tyckte det borde släppt vid det här laget. Jag ringde 112 och ambulansen kom inom 5 min. Alex var relativt lugn, han har varit med om det förr och jag har verklilgen försäkrat han om att han FÅR luft, det bara känns otäckt och det gör att han inte stressar upp sig så allvarligt, plu att han vet att allt blir värre om han får panik.


Alex med ytterligare en igelkott från ambulansen, han blev glad för han vet inte var den andra är.


Han fick ytterligare adrenalin på sjukhuset att andas in samt betapred. Han började låta bättre på hemvägen, vi var hemma runt 02:30. Det var kusligt att åka hem för det var den värsta dimman jag någonsin sett. Alex kände det samma så han slöt inte ögonen en enda gång för han ville inte tappa någon som helst kontroll, likt mamma:-)

Båda mina pojkar var så otroligt duktiga inatt. Alex var modig och även Felix som fick vara kvar ensam hemma. Han kom ut på altan och kramade om Alex och sa, "-Det blir snart bra ska du se Alex."

Idag blir en slowmotiondag, ska jobba mellan 13-14 sen åka till skattkärr.