Den låten har spelats upprepade ggr i mitt huvud idag. Konstigt, för det är inget fel alls på min söndag. Den är väldigt typisk, och det gillar ju jag.

Igår var vi i Stråhallen heeeela dagen, från 08:45 till 16:30. Felix matchade i badminton, sex spelade matcher av åtta och vinst i två. Det var kul att se han igår för han gav verkligen ALLT. Speciellt i dubbelmatcherna, där tog han de flesta poängen, kul!

Felix relaxar med mobilen mellan matcherna, cool bild va?


Alexander var med i stråhallen till en början men sen var vi tvugna att ringa hans pappa. Alex är just nu inne i en fruktansvärt jobbig period, allra värst för han själv, får icke glömmas. Mycket att han fastnar i saker och kan inte umgås flera just nu. Han har även jobbigt med minsta förändring, kan inte ens ta att vi gör våfflor fast vi sa pannkakor från början, total härdsmälta. Mår mycket "illa" och vill inte gärna äta sig mätt, vilket gör att det blir att äta hela tiden. Mat som är kladdig går bort, bacillrädslan börjar även komma tillbaka. När vi hämtade han hos sin pappa senare på kvällen så åkte vi hem och käkade senare så kollade vi på 101 sätt att åka ur en gameshow, men det var nog inte passande nu för Alex tyckte det var obehagligt att människor utsattes för katapulter och liknande trots att de var rädda. Jag förklarade att de gör det av egen vilja och att de tycker att det är spännande att bli såhär kittlande rädd. Men näe.
"-Oooooscar!, vad heter den där tjejen i Harry Potter, den tjejen, med brunt hår inte oranget, brunt hår, brunt hår."
-"Inte nu Alex"
-"Men ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ" *härdsmälta*

Sen kollade vi på Americas funniest homevideos, det var heller inte ett smart drag (det var ju det här med att vara steget före, ibland går allt för fort helt enkelt) Det alla vanligtvis skrattar åt, det klarade inte Alex. Till slut ropar han.
-"Nu är jag magsjuk!"
Sen satt han länge på toalettgolvet och väntade på att kräkas. Min lille goe onge. Jag sa att han brukar vara mycket mera grå i ansiktet när han är magsjuk så jag trodde nog att han bara var trött. Han sa att vi kan ju försöka läsa en bok. Det gjorde vi, med hinken brevid sängen. I morse kom han inrusandes. -"Jag ÄR inte magsjuk!!"

Sen var det ju hans dans i morse. Efter dansen så pratade dansläraren med mig och frågade om det fanns något speciellt sätt för henne att möta honom på, om jag hade nåt tips. Allt går nämligen jättebra på dansen men när det kommer till den strukturerade dansen med instruktioner om koreografi, då går Alex. Med ryggen vänd sätter han upp handen och säger -"Nej tack, det här kan jag redan" Han klarar inte av instruktioner i grupp, han behöver ju öga-mot-öga kontakt. Det finns ju tyvärr inga tips som passar in här för tyvärr så funkar det ju inte alltid, när inte resurser finns. Jag frågade Alex när vi åkte hem, om det fanns en dans där man fick dansa precis som man ville, ville han börja där istället, det kanske var lite roligare helt enkelt. Och det ville han, jag vill ju inte att han ska känna att han inte FÅR vara med utan jag vill att han ska känna att det är hans val att sluta, jag tror jag lyckades med det. Blir till att ringa BUP i morgon för råd och stöttning för det behöver jag just nu känner jag, gör mig så ont ibland att min goa kramiga, livliga, lugna, glada, arga mysiga lille pöjk ska ha det så här.

För övrigt så tror våran hund att han är en katt. (ingen är normal här)

Och så släckte vi alla lampor och tände ljus igår och spelade yatzy (jag vann, inte viktigt) pga Earth Hour

Igår var jag på en föreläsning med Pelle Sandstrak, Mr Tourette. Hjälp, vilken underbar upplevelse! Det var en kväll som jag kommer bära med mig hela mitt liv. En man med en otrolig styrka och utstrålning. Jag kan inte tänka mig att det finns en man som bättre kan förklara att det inte finns nåt som heter "inom ramarna". Alla människor är olika och alla människor är lite störda och det är inte bara okej utan det är något bra. Att vara lite störd tvingar ju människor att tänka på ett annat sätt. Man behöver inte passa in.

Idag ska jag jobba, bara ett gästspel på en timme dock så kan väl inte direkt kalla det för en arbetsdag:-) Sen ikväll är det dags för brudarna att ses igen för själslig laddning. Är som vanligt inte upplagd men jag längtar.

Här kan ni lyssna på Pelle Sandstrak

Pelle

Har varit ordentligt "offline" ett tag. En liten downperiod kan man säga. Men det börjar gå uppåt igen. Jobbade igår  och ska iväg och jobba snart igen, trivs massor! I morgon ska jag på en föreläsning, Mr Torrets och jag. Den ser jag verkligen fram emot att se, ska vara jättebra/intressant. Näe, nu rusar tiden igen. Hörs!

Japp, det känns som det. Trots att jag vaknade med för högt blodsocker och var så grinig vid frukostbordet att jag blev avvisad av min äldsta son, men nu, nu känns allt bra igen. Det är också en av de förändringar som jag märkt utav med medecinen. Utan den hade denna dagsstart gett avtryck genom hela dagen, jag hade haft jätteångest över att jag varit så grinig, och bara gjort dagen ännu värre. Men nu, nu är det borta, det var då och nu är nu. Och bara för att Håkan sitter vid datorn nu och inte umgås med mig så vet jag att han inte sitter och tänker på hur "jobbig" jag är, det trodde jag förr. Herregud vad jobbig jag har varit:-) nu förtiden är jag "snäll":-) hihi. Nu är det dags för en dusch, sen ska vi ner till stan. Ha en bra dag alla!

Denna dag har varit helt suverän! Inte direkt pga av vad jag gjort utan pga att jag har helt kännt mig i synk, allt har varit perfekt och flytit på bra. Jag har inte kännt något jobbigt alls, jag hade klarat av vaaaad som helst idag:-) Skönt!

Jag cyklade till jobbet på den torra asfalten och jisses vilket härlig känsla bara det, lite kallt dock men varmare när jag åkte hem. När ajg kom hem hade Felix bakat supergoda muffins, jag städade och sen gick jag och Felix ut med hundarna tillsammans. Efter det badade jag Kevin och klippte ner han ordentligt, nu har han Gustav Wasa-öron igen.


Hej så länge! Nu hoppas vi att morgondagen blir lika bra som denna!

Så vackert....

....till alla er som har uttryckt synd och skam över att det inte togs några bilder på "Rönnerdal" men ska jag vara helt ärlig så fann jag mig inte, detta var en situation som var så innerligt utanför Håkans ramar att jag blev skakad av det hela:-) Så förlåt, nästa gång ska jag omedelbart spela upp introt till "mission impossible" i huvudet och rota fram kameran.

Annars just nu. Jag kokar ägg. Hörs sen!

"Rönnerdal han skuttar med ett skratt ur sin säng....." Det var exakt den känslan jag fick idag på sjukan, vi tar det från början.

Håkan var mäkta nervös och ångestfylld idag inför en läkarundersökning, gastroskopi. Det syns inte så tydligt men om man känner honom ordentligt så fattar man. Han blir väldigt inåtvänd och tyst. Så var det dags, idag 13:00. Jag satt kvar i väntrummet. Orolig så jag tittade genom den långa korridoren ett flertal gånger för att försöka läsa av personalen som gick fram och tillbaka. Helt plötsligt när jag slänger ett öga er igen så står Håkan långt bort i korridoren i nattskjorta och knästrumpor och gör nån slags Rönnerdalsdans som för att visa att allt var okej, helt oberörd av övriga runt omkring. Jag trodde jag skulle dö:-) Sen kommer han hasande med en ostmacka i handen och kläderna slarvigt på och skiner som en sol, det gick jääääättebra!! Ahaa, Han fick naturligtvis stesolid:-) Skön syn:-)

Direkt efter så åkte vi till Burger King och käkade, kraken var superhungrig. Sen säger han, -"Ååh jag skulle så gärna vilja ha Ninas fikabröd" Nina är min morbrors fru, och hon brukar baka gott kaffebröd, och det skulle tydligen passa speciellt bra efter 30 timmars fasta. Vi hoppade in där på vägen hem oanmälda dock så det blev supergod glass till kaffet i stället, och det stillade han en stund:-) Det mysigaste med det besöket var att deras tacka hade fått lamm bara en halvtimme innan vi kom så de var alldeles nya, så sööööööööta!



Nåt annat som var upplyftande var att asfalten var alldeles torr och solen sken i massor, jag var tvungen att ansvarsfullt oc kontrollerat ta kort medan jag körde.


Nu väntar jag på Big Brother, ungarna har lagt sig och Håkan skördar åt sina smurfar, så ja, ordningen är återställd!

Ha en trevlig kväll och sov gott.

Helgen har varit bra. Sitter och fundear på vad jag gjort, började fundera över fredagen men det var för mäktigt för mig, kommer inte ihåg..... Jo! Det bloggade jag ju om. Jaja lördaen då? Hmmm....Jepp det kom det med efter betänketid. I lördags var vi och firade Margaretha, det är Håkans pappas sambo. Hon fyllde 60 år! GRATTIS! Det var trevligt och supergod smörgåstårta från Norrgården.

Gårdagen började med dans för Alex. Efteråt frågade jag om det var kul. -"Ja", svarade han kort. -"Vad gjorde ni då?", frågade jag. -"DANSADE såklart", sa han och gick. Okej tänkte jag, då sätter vi punkt där. Senare på eftermiddagen när vi åt kvällsmacka satt jag kvar länge med grabbarna och pratade om allt möjligt. Då. Helt plötsligt, sa Alex. -"Feeeelix. Du får komma på min tjåv om du vill!" Va? -"Jaaa, min tjåååv" Ahaa, han pratar om dansen, och slutshowen. Nu var alltså Alex redo att prata om dansen och det fanns ju massor att berätta:-) Han ser väldigt mycket fram emot showen och vet vad han vill ha på sig då. En fluga. Minsann.

Och idag måste jag hylla min man som tvingats vara fastande i 24 timmar pga av en läkarundersökning idag, stackaren, han är verkligen blek nu....och inte så pratsam.

Och så vill jag hylla honom för att han fortfarande gillar mig trots medusafrisyren jag envisas med att ha VARJE morgon.


Ha en fin dag!

Mamma kom förbi och vi tog en promenad till netto med hundarna. Alexander fick nya glasögon av mormor som han var lycklig över.


Nu jagar Alex sin storebror och Felix "skriker" till Alex förtjusning. Felix låste in sig på toan. Alex knackar omedelbart på.
"-Vem är det?", frågar Felix
"-Det är jag, mamma", fnittrar Alex
Nu var jag tvungen att bryta ihop i ett gapflabb och dom också, herregud, vem är mest "puckad":-)

På återhörande.

Kärleken blomstrar här hemma, Kevin visar stort tålamod för Dexter och igår tvättade han Dexter säkert 15 minuter.




Idag är vi lediga igen jag och Alex, Vi ska strax kolla på Kenny Starfighter och sen ska vi på en promenad i solskenet med mamma/mormor.

Ha en fin dag i solskenet!

Bloggar från sängen. Håkan snusar som attan brevid mig. Är nöjd med även denna dag. Det bästa med den här medicinen är att jag känner att jag kan sänka garden. Jag "bryr" mig inte så mycket längre. Alltså om, som jag fattat nu, småsaker. En sak stör jag mig dock på. Och det är Roza i BB. Herregud! I ärlighetens namn ska jag säga att jag först började kolla på big brother igen pga att jag är så oerhört intresserad av hur människor funkar och detta är ju verkligen ett experiment. Men mest farscineras jag av hur JAG reagerar över vissa människor. Ett experiment som sagt. God natt, nu ska jag försöka somna mellan Håkans snarkningar.

Igår startade vi dagen med att sjunga för Håkan som fyllde år, frukost och paket på sängen. Jag älskar det, att gå in och sjunga och bära en bricka med frukost och levande ljus. Något var dock lite annorlunda denna gång. Någon mullrade något förfärligt bakom min rygg, Felix, min älskade Felix är i målbrottet:-) Jisses, inte bara Håkan som blir äldre. *Jag dock, blir bara klokare, inte äldre*

Håkan fick en kaffekvarn av min mamma så vi drack färskmalet kaffe efter frukost och jisses vad gott det var! När alla hade lämnat huset för skola och jobb bärjade jag göra smörgåstårtor. Jag hade aldrig gjort det tidigare men det var både enkel och kul.
0



Sen var det dags att gå brevid igen så jag åkte till jobbet, och där gick tiden superfort. Trivs som fisken i vattnet.

Senare på eftermiddan kom gästerna, tårtorna blev en succé, även marängerna som Håkan bakade häromdagen, de sista gästerna gick runt 21 och Håkan var nöjd med sin födelsedag.

Idag är jag och liten kille lediga, just nu sitter han vid datorn uppe och spelar clubpenguin. Förut spelade vi finns i sjön och han "vann". Det blev oavgjort men det räknades tydligen som att han vann då:-) Precis som Adam Alsing i "vinn Adams pengar". Vid ett tillfälle under spelet körde det ihop sig för Alex och han utbrister, "åh nej, nu måste jag fuska" Jag sa att OM man nu ska fuska så är det ju bra om man inte talar om det. Då svarade han självklart att "annars vet du ju inte det" Hmmm, öh, nä i och för sig... Gick inte vidare med det utan sa att man ska helt enkelt låta bli att fuska;-)

Nu ropar han, behöver hjälp att läsa, spelet är på engelska.....

Lika mycket som min blogg är ett sätt att utrycka mig på och att förmedla min vardag, lika mycket är det en dagbok som är kul, nyttig och lärorikt att kunna blicka tillbaka i. Därför har jag beslutat att göra detta inlägg.

För ett år sedan ungefär så beslutade jag och Alexanders pappa att söka råd och tips i att hantera Alexanders vredesutbrott och svårigheter i att hantera förändringar. Anledningen till att vi verkligen märkte att det var "något" det var när Alexander började utveckla grava ticks, manier och fobier. Han var rädd för eld, att det skulle brinna i byggnader han var i och hade fullt sjå att försäkra sig av sin omgivning hur liten risken för brand var. Han var ångestfylld för jämnan och började först med att utveckla ticks nr1: Harkla sig konstant. Nr2: "grymtljud" genom näsan. Nr3: Lukta sig i högerhanden. Tillslut var pojken helt slut på energi och vilsen.

Det tog tid att komma till ett gemensamt beslut om vad och varför vi skulle be om hjälp. När vi äntligen hamnade jämnsides med varandra började ett superbra samarbete mellan mig, J, dagis och BUP. Idag efter 1 års kontakt med Bup vet vi att Alexander har någon form att neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men inte vilken/vilka diagnos/er. Genom att vara steget före Alex och genom att förstå att en kamp inte är en strid, utan en önskan om vägledning från Alexander så funkar det idag bra. Visst, vissa dagar kan allt falla isär som ett korthus om det är många bollar i luften samtidigt för Alexander och nya förändringar, då avskärmar han sig och kräver öga-mot-öga kontakt och att jag/vi är med i hans avskärmning. Eller när man är trött/stressad och helt enkelt "glömmer" bort att vara steget före, för mänsklig är man ju, då brakar det loss och vi har fått oss en liten vilsen "bråkig" unge här hemma, men vi har fått de rätta verktygen att lugna honom, instruktionerna om hur man använder dom får man komma på själv dock. Idagsläget väntar vi på en diagnosutredning. En del i vår närhet undrar varför vi känner att vi så gärna vill ha en diagnos och det är för oss mycket enkelt. Vi har bara en önskan och det är att alla i Alexanders omgivning, alla som någonsin kommer i kontakt med honom ska bemöta han efter dom förutsättningar han har, och detta för att undvika missförstånd. Alex är inte jobbig eller bråkig, när han är det så har något gått fel och så länge han är liten så är det vuxnas ansvar att reda ut vad som blev fel. Du som vuxen kan lätt tycka att situationen är jobbig, men det är ingenting mot vad han går igenom just då. Han är en unge med humor, en oerhörd empati, och ett hjärta av guld!


Har lagt ut denna bild förut, men jag tycker den är fantastisk.


Nu då, ännu mera naket. Jag började ju själv fundera mycket under förra året och lärde inte bara känna Alexander bättre utan även mig själv. Hur kommer det sig att jag alltid har "kännt" fysiskt det Alex känt?  Förmodligen för att han är den jag en gång har varit, och som jag kanske än idag är men döljer pga sociala påtryckningar. Jag är känslig som han, för förändringar, för brister i rutiner och känner mig missförstådd och får påtaglig ångest. Så, jag frågade försiktigt om det eventuellt kan möjligtvis vara så att det är ärftligt. Visst var det så. Jag tog tag i det, tog ansvaret, och började min egen resa. Jag är skyldig mig själv det här, min omgivning och framförallt mina barn. Jag har gått igenom 2 steg än så länge. Jag har fått medicinering mot min obeskrivliga ångest som allt mer ofta tog över mitt liv, och jag har fått en första kontakt på psykiatrimottagningen. Nu väntar jag på läkartid någon gång i april och sedan på utredning. En lång, jobbig, lärorik resa har startat....

Jag brukar känna att Alexander har gett mig så mycket genom detta, han är roten till en blomstrande växt, han har lärt oss mycket.

Jag överväger om jag ska skriva om en grej....återkommer i morgon.....

Är så trött efter kicken idag. Har verkligen ont överallt. Det var ändå ett superskönt pass. Björn var tränare idag, alltid roliga pass med han, och skön strechning efteråt.

Jaja, nog om det. Solsidan går nu men det räcker att höra ikväll, kan inte ta in allt på en gång, skrattar inombords;-) Den där Ove irriterar mig oerhört idag.... åååå fy, Dexter må vara hur söt som helst men han fiser illa, han ligger oskyldigt och sover brevid mig helt ovetande *eller* om stanken han orsakat.

Nej. En powernap innan Big Brother kanske?

Följ min blogg med bloglovin Jag är nog lite för gammal kanske. Har fått förfrågningar om följande på bloglovin, men va? Testar att bli medlem, nån kanske fattar och kan förklara....

Tänk vad lycklig man kan bli av så lite. Jag har lärt mig ett fusk till ett superlöjligt spel på min iphone, ett spel där jag ska bygga en by åt smurfarna. Haha:-) Ja tänk, Dexter följde allt med på promis nån timme efter första försöket, bara solen tittade fram lite. Kräsen voffsing. Men i och för sig, jag föredrog ju det jag med. Nu är jag supertrött. Att jag vaknade så tidigt tar ut sin rätt nu. När Alex dansade passade jag och Jocke på att testköra gymet där. Jag körde en stund på vibben och sprang 1.5 km i uppförsbacke. Helt stum i benen nu. Gynnar inte mig inte på kicken sen. Men men... Det är nog nyttigt.

Har varit vaken sen kvart över sex, sover superdåligt nu för tiden. Men jag måste erkänna att det är ganska mysigt att vara vaken ensam. Dexter gick upp med mig och jag tänkte att det är nog bäst att gå ut med han på en gång, bara det att det tyckte inte Dexter. Han tvärvägrade att gå utanför tomten. Jag gjorde ingen deal av det, jag måste ju ändå ut med Kevin också, det är min morgon. Jag ska snart hämta Alex hos J. Han har bestämt sig för att gå på dansen, ni ser, bara han får fundera några dagar så. Nu blir det ensamfrukost framför tv:n! Lyx!

Nu har jag krånglat och krånglat med bloggen och headern, men nu tror jag att jag är färdig. Beslutade att ha en header i färg ändå, ser lite trevligare ut fick jag för mig, mer levande. Eller?


Idag åkte Maria hem. Ledsen i ögat blev jag :-( Men nu hoppas jag att vi ses snart igen.....

När vi släppt av Maria åkte vi till Tommys och handlade, han hade räkor för 79:-/kg. Han har alltid så goda räkor så vi var tvingade att köpa ett kilo, då fick dessutom 2 långa baguetter på köpet så det var ju givet! Det glufsade vi i oss här hemma jag, Felix och Håkan. Sen skjutsade jag i väg Håkan som ska dricka öl med grabbarna.

Nu hoppas jag att min äldsta vill se en film med mig, ska in och fråga han nu.

Trevlig lördagkväll allihopa!

Har ändrat bloggen som ni ser...jag önskar få höra era åsikter. Är den lättläst eller var det bättre förut?

Hahaha jag och Håkan var på kicken igår. Jag tog mig äntligen dit och jag ångrar det inte en endaste sekund! Det var ett riktigt grispass, and I mean it, men ack så skönt. Han körde nästan bara ben så min högra fot värkte ordentligt när jag kom hem, måste nog kolla upp den.

Jag hade min första brevidgång igår och det gick jättebra. Jag kommer verkligen trivas där.

Nu sitter vi utspridda allihop lite varstans i huset med antingen en dator eller ipod, har varit på promis med hundarna men inget mer. Dags att ta tag i dagen. Ikväll blir det mys med sushi och film/let´s dance.

Igår var det driftstörning på blogg.se vilket innebar att jag inte kunde blogga igår. Jag hade väl i och för sig inte något märkvärdigt att berätta men det är störande när tekniken inte funkar.


Min lillasyster Maria kom igår, det var längsen vi sågs, oktober, så det är mysigt. Sist vi sågs var jag hos henne men det blir alltid nåt speciellt när hon är här. Jag gillar förövrigt inte att hon bor i stockholm men det är väl kanske för att jag blivit gammal :-) det är så hårt klimat där....jaja, hon klarar sig.

Nu spelar Felix och Maria wii för fullt och hundarna ligger brevid mig och myser.



Kom på en grej, häromdagen när Alex och Felix spelade wii så blev Alex sur på Felix och sa "skitunge" då svarade Felix "det samma" Alex blev jättesur och hojtade "du kan iallafall säga TACK det samma" Hahaha det här med artighet fick en ny innebörd:-)

Idag ska jag gå brevid på mitt nya jobb för första gången, ååååå vad nervös jag blev nu när jag skrev detta, hua, fick ont i magen.

Nu har de bytt till Rockband så nu är det dags för mig att avlägsna mig känner jag och börja göra mig i ordning...

Rockstar?


En grej till, i kväll ska jag banne mig ta mig till träningen och mota bort den där paniken i magen.....om jag skrivr det här så kanske jag känner mig mer tvungen? Provar det taktiken....

Ha en skön plusgraderdag!

Ja mycket har hänt. Lilla Dexter kom i söndags. Han är så fin. Kevin blev jätteglad, precis soom jag hade hoppats på. Sen fick jag nytt jobb igår, min gamla arbetsgivare. Så skönt att komma tillbaka, äntligen. I morgon kommer Felix pappa och hälsar på. Vet inte riktigt vad de ska hitta på. Min goa fina lillasyster kommer också och ska stanna till på lördag. Allt detta känns lite overkligt när jag skriver det, känns som om jag skriver om någon annan, men jag hoppas komma i fas snart...

Bilder...
Hej...


Trött liten...


Nu hoppas vi på vår och massa värmande sooool!