Ögonbottensfotograferingen (shit vilket j-vla ord) gick bra, var lika obehaglig som de andra gångerna men det visade inte på någon större förändring så jag behöver ingen laserbehandling ännu, och det var ju skönt! Jag tycker det är så märkligt när jag är där, jag tänker på samma sak varje gång.
När man kommer dit så får man först bedövning i ögonen som för övrigt är radioaktivt gul, och sen får man pupillvidgande vilket gör att man blir halvt, om inte mer, blind. Ni kan ju tänka er in i hur väntrummet är...hahaha... innan det pupillvidgande har börjat verka helt så hinner man notera vilka som har och inte har torkat bort bedövningen. De som ser ut som att vara radioaktiva zombier (oftast pensionärer) tillhör de som inte torkat bort och dom ser för härliga ut. Sen kan man ju inte få denna halvtimme att försvinna fortare med hjälp av tidningar eftersom man inte ser något så alla sitter alltså och stirrar ut i tomma intet. Jag blir alltid så fnittrig i detta väntrum så jag måste resa på mig och...ja stå i korridoren och se fånig ut för jag kan ju inte vanka av och an utan blindkäpp...ja herrejösses, lite roligt är det faktiskt.

Jag kunde inte köra bil hem så söta snälla Therese hämtade mig. TACK gumman! Sen kunde jag inte skjutsa Felix till scouterna men en snäll ledare hämtade honom och körde hem honom, supersnällt....först känns allt jättekrångligt sen löser sig det ena efter det andra. Ett TACK till mamma också som var barnvakt åt mina troll. Och ett TACK till svärfar som skjutsade dit mig.

En vän ringde mig och berättade att de ska ha en bäbbe i mars!!! Det var jag orolig för att det inte skulle bli av alls. GRATTIS J&G

Mariagumman! Kul att se att min lilla lillasyster är inne och läser/kommenterar! Älskar dig! Puss och Kram

Och slutligen, mina pojkar är hur underbara som helst, sams och supergoa. Idag har jag den där känslan av att vara den absolut lyckligaste mamman i heeeeeeeela världen!

Över och ut!

Kram