Medans Håkan åker genom halva sverige för att hämta hem lilla Dexter så stannar jag hemma med min panik. Jag försökte verkligen att övertyga mig själv att jag visst kunde köra/åka 70 mil på en dag men det gick inte. Fick en överväldigande ångest, så en snäll människa ställde upp och åker med Håkan idag.

Meeeen, jag gillar ju hemmets lugna vrå, längtar bara ihjäl mig nu efter att få träffa den lille krabaten. Bild på Dexter finns i tidigare inlägg, "uuh vicken teknik"...nya kommer strax, i morgon.

Alexander började dansen idag, han bestämde sig i morse att han faktiskt ville gå. Han var lite "Illamående" när vi kom dit och när jag skulle lämna han fick vi gå igenom en hel del procedurer men, han stannade. Efteråt ville han inte bestämma sig för om det var kul eller inte. Han ville bestämma det i veckan sa han. Det tar alltid en stund för han att ta in upplevelser. Han har ju en vecka på sig att bestämma sig så det blir ju bra.

Idag fantiserade jag ihop en sommardag med barnen, packade kylväskan med sallad, fika och festis. Körde ut till skärgården, parkerade, gick ut på bryggan och hoppade i båten. Vi åkte till sandvikarna och sanden var så varm att det inte gick att gå barfota. Där slängde vi ut våran filt och kastade oss i vattnet. Efteråt blev Alex jättesur, för att det jag inte sa var sant:-) Lille vän, fick förklara att när man längtar efter nåt så kan man "drömma" sig bort och fantisera. Och det var ju inte bara fantasi, snart är vi ju där...i båten, på stranden, i vattnet. Herrejösses vad jag längtar till sommaren.

Nu är vi nyätna och ungarna spelar wii. Jag tror jag ska slänga upp fötterna en stund, börjar bli gammal, behöver vila på maten;-)

Hörs sen!