I går kväll så bråkade jag och Felix på ett sätt som vi aldrig gjort förut. Och om vad?? Några serietidningar..... Så här började det....

För 2 veckor sedan så sa jag till han att nästa gång jag bäddar rent här i sängen så vill jag inte att det ligger 20-30 serietidningar i sängen för de ramlar ner på golvet och drar till sig smuts och småkryp...brrr....Om de trots allt ligger i sängen då så slänger jag dom direkt. -Okej mamma, svarar han då...

Så igår så plockade jag ur 20-30 tidningar från sängen ändå och sa att de här åker nu i soptunnan....osv osv osv, till slut vart han så arg att han gapskrek och slet tidningarna ur näven på mig med en blick som heter döööööd. Helt plötsligt blev jag också 10 år och stod och drog i de andra hörnen på tidningarna som var lediga, och där stod vi som två kamphundar och drog tills de flög i golvet allihop. Jag trodde han skulle drämma till mig och när jag böjde mig ner knuffade han mig och skrek att jag INTE bara kunde ta HANS tidningar. Jag fann mig dock och tittade på honom med stenhård blick och sa att jag minsann inte kunde tro att han lagt en enda egen krona på vare sig tidningarna eller rummet vi stod i och så länge han inte respekterar mig eller vad jag säger till honom så finns det ingen anledning att jag ska visa honom respekt för det är något man förtjänar. Sen gick jag mot dörren och fick ur mig....-Nästa gång något sånt här händer så hoppas jag du lärt dig något och kan tänka att -Oj vad dumt att jag inte lyssnade första gången i stället för...-Faan vad orättvis den där kärringen är....
Sen stängde jag dörren efter mig.....satte mig i soffan och tänkte: Vad faan hände, shit jag var hela tiden rädd för att han skulle smacka till mig. Vad stor han blivit....vad skönt det var....jo det är sant, jag kände att det var skönt att äntligen rensa ut, förut har ju bara jag blivit arg och han varit tyst och inåtvänd och det har ju bara blivit konstigt. Nu kändes det som att luften liksom var rensad...

Tyvärr så var jag så skakig att inte nerverna höll, så jag åkte utan att säga något till statoil och köåte cigg....dumma mig....men på´t igen bara.....

Felix kom senare på kvällen och gav mig en super kram sa att han älskar mig och så gick han och la sig. Tror att han kände som jag, att det var ur världen, uttömt liksom....som det aldrig förr varit. Ett sundhetstecken....

Tidigare igår var jag hos Therese och fikade och vad skönt det var att bara prata skit ett tag. Det är skiiitlängesen som vi sågs och fattar inte varför men ibland är man så jäkla upptagen i livet så man tror att tiden inte räcker till men det är ju bara en känsla, ingen verklighet. En kaffe med en väninna borde man alltid ha tid för.

Jag har faktiskt inte umgått med någon alls sedan jag började jobba. När jag åker till jobbet...typ varje dag, så åker jag förbi en väns hus och tänker varje gång...."-Kanske borde slå henne en signal och bestämma en kopp..." Men inte då...nä, Fru Larsson måste tydligen kolla KALENDERN först....asch då.

Nä nu ska jag på min promenix, i uppehållsvädret.

Kramar till er alla....

Nyttiga ord att ta med sig i dagen....

"Det finns dagar som är som trappor, man måste välja om man ska gå upp eller ner."