Ska jag vara helt ärlig så har jag faktiskt undvikit att blogga pga av att det hänt så mycket skit i mitt/vårat liv ett tag och helt ärligt....hur kul är det att återuppleva allt igen genom att skriva ner det??

Kortfattat så har Håkan krockat, jag fick inte jobbet jag sökte, ungarna har varit förkylda heeeela tiden, varit utan bil, fler räkningar på räkningshögen, mindre jobbtillfällen.......

En man med änglavakt.....

Meeeeeen, nu börjar det bli ljusare ute och jag tycker nog inte att allt behöver köras i botten längre, kommer ni ihåg den där teckningen??? "Foten i kläm?? -JAJEMENSAN!" Den gick väl ut på att tänka positivt och det har jag börjat göra igen. Håkan klarade sig hyfsat från krocken, han har efter 3 veckor fortfarande ont i ryggen men han är ju med oss iaf och ungarna är ju snoriga men de bygger ju upp immunförsvaret, bil har vi igen och jobb.....nä det är oförändrat men det har säkert också nåt positivt med sig i slutändan. Jag har tagit tag i pluggandet och är snart färdig med psykologin, bara genom att verkligen tagit tag i det ger mig styrka och jag känner mig rätt så duktig faktiskt.

Jag har klippt mig också, brukar vara håret som råkar ut för nåt när jag känner mig lite vilsen, jag har klippt mig 3 ggr på 10 dagar:-) Min frisör har precis fått barn så henne har jag inte velat störa men det fick bli så ändå till slut. Det började med att jag kände att nu måste nåt annorlunda ske, så jag klippte mig själv, det brukar inte gå bra och det gjorde det inte nu heller. Jag stod i spegeln och tänkte "att jag aaaldrig lär mig". Jag fick ringa min kära Therese för att be henne hjälpa mig i detta akutläge men hon var inte hemma:-( Jag fick gå till en ny frisör och det var ju pinsamt, de tittade på mig som om jag kom från en annan planet och sa: -"ja, oj då" Jaha, kunde hon hjälpa mig tro? Nä, det blev inge bra, hon gjorde ett tappert försök dock men hon fattade nog inte vad jag sa, jag gick därifrån efter klippningen och kände mig missnöjd. Jag återkom efter några dagar och förklarade grundligt hur jag ville ha det, och hon försökte igen. Men näe, hon fattade helt enkelt inte, jag var så arg när jag var klar att jag slapp betala:-) Jag gick hem och ringde min frisör....underbara Madde, jag sa, "-Hej, det är jag, jag har gjort nåt....." Hon hade väntat på att jag skulle ringa och sa att jag var välkommen hem till henne dagen efter, och jaa, hon hajjade som vanligt!
                                                   
Så blev det första gången....                                 Och så ser jag ut nu....

På måndag fyller min pappa 60 så jag ska försöka fixa i ordning hans present, jag kan ju inte skriva vad det är ifall han skulle ramla in här....

Kramar er alla för det är mysigt!