Kommer ni ihåg mitt inlägg "Att vara förälder"? Annars läs den igen, den är från februari 2010. Jag har funderat ända sedan dess, ja, jag är liksom lite sån, och ibland har jag läst just detta inlägg igen. Tiden då pappa var sjuk är lite grå så ibland läser jag de få inlägg jag gjort under den tiden.

Jag har äntligen kommit på en sak och det rör just denna mening:

"Det gör att jag har svårt att förstå andra föräldrar. De föräldrar som väljer bort sina barn, som inte förstår vilken lycka och vilken ära det är att få ett barn. Att följa att stödja att älska."

Jag tycker det är jobbigt att inte förstå andra människor, jag vill verkligen förstå för jag är uppriktigt intresserad av hur andra människor fungerar. Och anledningen till att de här föräldrarna väljer bort sina barn, det borde ju bero på att de är rädda för att göra fel? Eller att de inte anser sig som viktiga? "Barnet får det bättre utan mig". Eller? Ja jag vill tro det just nu iallafall, jag behöver stänga den här dörren nu känner jag. Jag har funderat så oerhört mycket över min biopappa och hur han funkar det senaste året att jag har verkligen vänt ut och in på mig själv. Och det är nog för att min fina fina älskade lillasyster har en fuff period nu. Det är inget speciellt utan hon råkar befinna sig i tonåren "bara" och det är inte en snäll men dock viktig period och nu är det hennes tur att bli bortvald och det gör mig ont och hon undrar naturligtvis under den tuffa attityden varför? För när det gäller föräldrar så är vi alltid barn, och ibland väldigt små barn.

Jag älskar dig Maria, du är viktig för mig.