Den låten har spelats upprepade ggr i mitt huvud idag. Konstigt, för det är inget fel alls på min söndag. Den är väldigt typisk, och det gillar ju jag.

Igår var vi i Stråhallen heeeela dagen, från 08:45 till 16:30. Felix matchade i badminton, sex spelade matcher av åtta och vinst i två. Det var kul att se han igår för han gav verkligen ALLT. Speciellt i dubbelmatcherna, där tog han de flesta poängen, kul!

Felix relaxar med mobilen mellan matcherna, cool bild va?


Alexander var med i stråhallen till en början men sen var vi tvugna att ringa hans pappa. Alex är just nu inne i en fruktansvärt jobbig period, allra värst för han själv, får icke glömmas. Mycket att han fastnar i saker och kan inte umgås flera just nu. Han har även jobbigt med minsta förändring, kan inte ens ta att vi gör våfflor fast vi sa pannkakor från början, total härdsmälta. Mår mycket "illa" och vill inte gärna äta sig mätt, vilket gör att det blir att äta hela tiden. Mat som är kladdig går bort, bacillrädslan börjar även komma tillbaka. När vi hämtade han hos sin pappa senare på kvällen så åkte vi hem och käkade senare så kollade vi på 101 sätt att åka ur en gameshow, men det var nog inte passande nu för Alex tyckte det var obehagligt att människor utsattes för katapulter och liknande trots att de var rädda. Jag förklarade att de gör det av egen vilja och att de tycker att det är spännande att bli såhär kittlande rädd. Men näe.
"-Oooooscar!, vad heter den där tjejen i Harry Potter, den tjejen, med brunt hår inte oranget, brunt hår, brunt hår."
-"Inte nu Alex"
-"Men ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ" *härdsmälta*

Sen kollade vi på Americas funniest homevideos, det var heller inte ett smart drag (det var ju det här med att vara steget före, ibland går allt för fort helt enkelt) Det alla vanligtvis skrattar åt, det klarade inte Alex. Till slut ropar han.
-"Nu är jag magsjuk!"
Sen satt han länge på toalettgolvet och väntade på att kräkas. Min lille goe onge. Jag sa att han brukar vara mycket mera grå i ansiktet när han är magsjuk så jag trodde nog att han bara var trött. Han sa att vi kan ju försöka läsa en bok. Det gjorde vi, med hinken brevid sängen. I morse kom han inrusandes. -"Jag ÄR inte magsjuk!!"

Sen var det ju hans dans i morse. Efter dansen så pratade dansläraren med mig och frågade om det fanns något speciellt sätt för henne att möta honom på, om jag hade nåt tips. Allt går nämligen jättebra på dansen men när det kommer till den strukturerade dansen med instruktioner om koreografi, då går Alex. Med ryggen vänd sätter han upp handen och säger -"Nej tack, det här kan jag redan" Han klarar inte av instruktioner i grupp, han behöver ju öga-mot-öga kontakt. Det finns ju tyvärr inga tips som passar in här för tyvärr så funkar det ju inte alltid, när inte resurser finns. Jag frågade Alex när vi åkte hem, om det fanns en dans där man fick dansa precis som man ville, ville han börja där istället, det kanske var lite roligare helt enkelt. Och det ville han, jag vill ju inte att han ska känna att han inte FÅR vara med utan jag vill att han ska känna att det är hans val att sluta, jag tror jag lyckades med det. Blir till att ringa BUP i morgon för råd och stöttning för det behöver jag just nu känner jag, gör mig så ont ibland att min goa kramiga, livliga, lugna, glada, arga mysiga lille pöjk ska ha det så här.

För övrigt så tror våran hund att han är en katt. (ingen är normal här)

Och så släckte vi alla lampor och tände ljus igår och spelade yatzy (jag vann, inte viktigt) pga Earth Hour